Numera kan man existera på två sätt. Dels stenåldersmetoden, att finnas som en levande människa i den reella världen (IRL), dels den allt vanligare metoden att leva i en virtuell existens, där man är en serie elektriska signaler som susar runt i ett världsomspännande nät. För några år sedan kunde man skapa sig en konstgjord (hemmagjord) existens i en konstgjord värld ( som man också kunde skapa själv), men det tycks nu vara omodernt.
Som nybörjare i denna sköna nya värld undrar jag förstås om man får ta med sig sin skröpliga IRL-kropp hit. Det blir ju lätt en massa gnäll om besvärligheter med den, som kanske inte intresserar andra. Å andra sidan, vad har jag att säga överhuvudtaget, som kan intressera andra?
Ingenting?
Ingenting!
Alltså skriver jag för mig själv, för jag är i alla fall intresserad av mig.
Just nu skiner den inledande vårsolen från en tidig vårvinterhimmel. Snart är det dags för en andra kaffekopp, och därefter sannolikt en spänstig pensionärsstavgångspromenad.
Spännande, eller hur?
Nja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar