Existensialism?

Är det inte väldigt tröttsamt att grubbla på hur/var/om man existerar?

Jo!

Alltså är det förmodligen bättre att gå in i den andra världen (som också går under huvudrubriken "Flum"), den värld där man är glad åt att man finns, himlen är blå, fåglarna kvittrar, allting är (relativt) bra, och svårigheterna stoppar man i en svart sopsäck av äkta plast. Tyvärr kan man ju inte stoppa sopsäcken i en tunna för bortforsling och destruering. Den står där i ett hörn och påminner om obehagligheterna.

Hur gör man?

Ett sätt är ju att plocka ut ett problem i taget, och undersöka det noga, för att komma underfund med obehaglighetsgraden, och avgöra om det är värt att grubbla på, och om man kan göra något åt saken.

Resultat: a) gör något åt saken, eller b) acceptera förhållandet.

Man blir väl inte direkt gladare av detta, men det blir i alla fall lättare att existera.